Nåväl, nog om mina tankar… I tisdags, 12 Oktober, följde Cristina mig till busstorget här i Calarasi på morgonen och såg till att jag kom på minibussen till Chisinau. Anlände till huvudstaden halv nio och ringde Juliana, som jag skulle få följa med till en stad i södra Moldavien, Cahul, för ett möte med en organisation som IM stödjer på en skola. Jag var lite för tidig så Juliana bad mig gå till Mc Donalds som ligger mitt i stan och inte var så långt från busstationen. Jadå, jag tar mig dit och sätter mig inne i värmen och väntar. Det var bara det att jag svängde höger istället för att svänga vänster, så dom där optimistiska tiominutrarna som det skulle ta, blev 40 minuter och då hamnade jag någon helt annanstans. Men det var sol, och jag hade lyckats ta mig till en marknad i utkanten av Chisinau så jag hade det kalas i vilket fall som helst. Juliana hade lite svårt att hitta mig, men jag läste duktigt på alla skyltar runt omkring mig och så namnet på gatan jag var på, tillslut kom hon på vart jag kunde vara och bad mig vänta där jag var. Jag gick in till en supermarket, köpte lite färdkost i form av siroki (suuuupergoda tilltugg i olika smaker, med choklad utanpå och är lite mjölkostaktiga…en av alla mina favoriter bland allt ätbart), sen ställde jag mig i solen och väntade. Underbart väder! Så kom Juliana, hon skrattade och sa att jag lyckats gå helt motsatt håll än vad jag skulle. Men nu var jag hittad och vi skulle bara åka och hämta Olga som också skulle följa med till Chaul. Det tog ca tre timmar till Cahul och på vägen mötte vi ankor, såg människor som var ute på vinfälten och fyllde lasbilsflak med nyplockade vindruvor, fält med torkade solrosor, rovfåglar som cirkulerade på den klarblåa himlen lite varstans, storkbon, en påkörd hund här och var (tyvärr). När vi kommit halvvägs ungefär stannade vi för en kopp jättegott kaffe, Julianas favoritställe vad gäller kaffe och ostpiroger, så vi köpte pirogerna också. Jättegott! Sen åkte vi vidare till en sjö och stannade för att ta lite kort, och vid sidan om sjön finns en tobakstorkningsplats. Det är så hemskt, för de som jobbar där är barn, gravida och icke gravida kvinnor och så gamla människor. Och alla får lungproblem och allvarliga hälsoproblem och de får jättedåligt betalt. Avskyvärt! Ännu en anledning till att INTE röka!
Vi åkte vidare, ett stort anksällskap ville helt plötsligt korsa motorvägen, vi hann precis förbi, men bilen bakom oss var tvungen att stanna så att ankskapet vaggandes kunde passera till andra sidan :)
Tillslut var vi framme. Efter som sagt cirka tre timmar. Längst ner i Moldavien i en del som heter Gagauzia, som är en egen liten provins och som har en minoritet av bulgarer och turkar. Man pratar med en egen dialekt och man har mycket varor från Transnistrien här, då det är nära. Vi gick till den skola där IM stödjer ett projekt som innefattar en egen klass med funktionshindrade barn. Denna dagen skulle framtiden diskuteras och man vill att de barnen som är för gamla för denna klassen, som nästa år inte har någonstans att ta vägen än, ska få börja i en klass på motsvarande högstadiet i Sverige, men en sådan klass finns ännu inte och det är det man vill starta. Jämförbart med särskolan hemma i Sverige. Det finns inte alls här, funktionshindrade är inte alls inkluderade i utbildningsprogrammen här i Moldavien, inte i samhället heller för den delen. Det var kallt i skolan, då man inte satt på den kommunala värmen än, så jackan fick bara kvar på. Det bjöds på fika och Juliana och Olga hade möte med projektledarna, i ett av klassrummen på skolan. Sen hälsade vi på barnen sen var det möte på skolan man vill ”starta” den här klassen för de äldre barnen. Möte med rektorn för skolan, projektledarna och så Juliana och Olga och jag var där mer som observatör. Olga översatte lite då och då vad som sades. Vad jag förstod gick mötet bra, nyttig information åt båda hållen.
Sen åkte vi mot Chisinau igen. Lång väg hem. Vi stannade och tog kort på en tanker från andra världskriget, jag ville ha kort på ankorna som är lite här och var så vi stannade för det och så ville jag ha kort på solrosfälten… Vi stannade för matstopp på en restaurang, det blev soppa och sallad, jättegott, som vanligt. Sen hemåt igen…det mörknade snabbt och vägarna är inte alls upplysta, i vissa byar har man inte råd att tända belysingen så man ser typ ingenting och vägarna är skumpiga och här och var går det människor utmed vägarna som är på väg hem från någonstans. Vi blev livrädda och Juliana lyckades svänga av vägen när vi trodde att det låg en död ko på vägen, lastbilen som kom en bit efter oss reagerade på samma sätt… Vi körde tillbaka för att kolla vad det var som låg där, en människa, en ko? Det visade sig att det var en stor svart presening. Lastvbilschauffören gick också ut och kollade vad det var, och sen drog Juliana bort preseningen från vägen. Vi hade sådan tur. Och det var första turen för den kvällen, senare höll vi på att köra på en äldre tant som stod mitt ute på vägen och liftade, tur att hon viftade med handen precis vid det tillfället som hon gjorde, så att vi upptäckte henne, rättare sagt Juliana som väjde blixtsnabbt. Så med andra ord, jag rekommenderar inte någon att köra på landsbygden i Moldavien när det är mörkt!
Vi kom till Chisinau oskadda vid nio på kvällen, där väntade Ion, Cristina och Ana på mig och så åkte jag med dom hem till Calarasi. Så det var en lång och händelserik dag :)
Tack Juliana och Olga för det :)
