Dorinta, centret som jag befinner min på i staden Calarasi i nordvästra Moldavien, startades av Maria Mogildea 2002, efter att hon fått en son, Gheorghe med funktionshinder. Gheorghe är idag 19 år och pluggar pedagogik på universitetet i Calarasi. Och hos dessa underbara människor bor jag hos just nu :)
Familjen Mogildea donerade en del av sitt hus och byggde upp Dorinta centret 2002, som idag spelar en viktig roll i arbetet för funktionshindrades rätt i samhället i Moldavien.
Med hjälp av ekonomiskt stöd från IM och andra organisationer har centret utvecklats till en fantastisk plats och vetskapen om att centret finns, sprids runt om i landet.
Sammanlagt är det 35 barn som kommer till centret, alla kommer dock inte dagligen, då de har lektioner hemma eller håller på att integreras i skolan i den by där dom bor. En av alla bra saker med centret är att barnen kan fortsätta bo hemma, träffa andra barn med funktionshinder och få en anpassad undervisning. Det bygger upp självförtroende hos barnen och ungdomarna och även hos föräldrarna, som ofta skuldbelägger sig själva för att deras barn är funktionshindrat.
Jag ska visa bilder på centret, det är svårt att få en bild av hur det ser ut annars, hur väl jag än beskriver det. I ett hus kopplat till centret, det är en slags passage mellan, bor Maria, hennes man Ion, sonen Fedja och svärdottern Kristina och deras dotter Ana och så Gheorghe. Och under tiden jag är här bor jag också i huset. Ion tillsammans med två andra män åker varje morgon (måndag till fredag) runt till de byar runt om Calarasi där barnen bor och hämtar upp dem i minibussen som tillhör centret, en buss som för övrigt donerades till centret av två holländska privatpersoner. Det sker så mycket fantastiska saker runt om i världen, människor som faktiskt gör så mycket skillnad, jag blir fascinerad varje dag!
Det som skulle behöva göras, som jag tänker mycket på är att vägarna i byarna hade behövts fixas, det är katastrof att ta sig fram på dem. Nu har vädret vart bra, torrt, men när det regnar och när det är snö är det nästan omöjligt att ta sig fram. Jag har fått följa med ut till byarna när barnen skulle hem från centret på eftermiddagen, det räcker knappt att hålla i sig när man åker på dom värsta vägarna (vilka tyvärr är många) och ibland far man fram och tillbaka så det känns som att bussen ska välta.
Runt matbordet och bland folk i allmänhet pratas det mycket politik och en del om Moldaviens framtid.
Moldavien har inte haft en väl fungerande regering på två år, just nu sitter det en tillfälligt vald regering, med president, då förra valet vad jag förstått, slutat utan resultat. Det ska vara val här i november igen, rättare sagt 21 november, och det finns så många olika partier att rösta på så det är svårt för folk att enas och att välja. Dessutom är det så mycket korruption att folk har tröttnat. Man röstar fram ett parlament och sen får parlamentet fritt välja vem som ska styra och vara president. Det är ohållbart, för de som sitter som styrande säljer ut Moldavisk mark och företag till utlandet, mycket till Ryssland, och lägger mycket av pengarna i egen ficka och detta har resulterat i att Ryssland äger mycket av marken här i Moldavien, och många vinodlingar ägs av ryska företag, där moldaver jobbar hårt varje dag, får en pisslön och vinet säljs för 30 cent/ litern! Ion sa att det är lika lite som vattnet kostar per litern, det är en skam.
Därför är det många som jag har fått berättat för mig om och som jag också träffar som emigrerar till Canada, Italien, Polen, Rumänien, Ryssland och flera andra länder och skickar sen hem pengar som de tjänar utomlands till familjen som är kvar i Moldavien.
En av chaufförerna som kör barnen till och från centret varje dag, blev lämnad i somras av sin fru, ensam med tre barn, varav ett barn är funktionshindrat och är ett av barnen som är på centret. För några år sedan åkte hon till Italien för att jobba och skickade pengar hem till familjen i Calarasi. Hon vande sig vid livet i Italien, träffade en ny man och i somras kom hon hem för att hon ville skiljas. Det är en av alla historier jag har hört. Situationen är ganska ohållbar och det som verkar hindra Moldavien från att bli starkt och självständigt är människors girighet (korruptionen) och att Ryssland har sådan kontroll över landet, då det är en viktig inkomstkälla för Ryssland, så det är svårt för Moldavien att bryta sig loss från deras järnhand.
Men nu kommer det ivartfall lite bilder härifrån... Det var bröllop här i lördags, det var en av sjukgymnasterna på centret som skulle gifta sig, och jag fick vara med på hela ceremonin.
Dom bilderna kommer i ett annat inlägg, forst blir det lite bilder fran centret och Calarasi :)
 |
| Dorinta centret, den stora huvudbygnaden kan man säga. I detta huset får barnen sjukgymnastik, läs- och skrivlektioner, det finns ett pysselrum och ett rum där man sitter med en logoped och gör övningar och det finns även en dator som barnen använder. |
 |
| Det här är köksdelen, med kök inuti och matsal både innanför och utanför. |
 |
| I trädgården :) |
 |
| Dimitritza i pysselrummet :) |
 |
| Kolja också han i pysselrummet. Han älskar för övrigt att vara med på foton, så honom kommer det mer av :) |
 |
| I köket, förberedelser inför bröllopet som var i lördags... |
