En av mina dagar :)

Jag tycker om att gå till källan och hämta vatten. Kranvattnet är inte bra nog att drickas, det går men man gör det helst inte, så man får gå till en källa och hämta vatten. Ibland på eftermiddagen kikar jag in o i köket och kollar om det finns några tomma petflaskor, sen strosar jag iväg mellan husen och bort mot ängen där källan finns. Dom senaste dagarna har luften börjat fyllas av fuktig röklukt, då kylan börjat göra sig märkbar och många börjat värma upp sina hus.


Häromdagen var det så härligt ute, kallt men härligt, soligt och klart. Jag fyllde en plastpåse med några flaskor och en tog jag i handen, då den har ett smidigt handtag som man kan bära den i, och så strosade jag iväg till källan där vattnet rinner hela tiden, året runt. Jag fyllde medhavda flaskor och fortsatte turen hemåt igen.

På ängen, under ett träd, står det en häst och betar och lite längre bort två ungtjurar. Gräset och träden är fortfarande gröna, kylan kom som en chock inte bara för bara oss människor, naturen verkar inte heller hänga med i den snabba temperaturväxlingen. Jag svänger av vägen och börjar bestiga uppförsbacken som jag åkte bil uppför första dagen jag kom hit, från att ha varit kall blir jag tokvarm och kippar efter rökfylld luft, men det känns ändå härligt på något sätt. Både på min vänstra och högra sida finns det färgglada staket, dekorerade taknockar, dörrar och kollar man bortom husen åt vänster, kan man ana lite av den fantastiska utsikten som uppenbarar sig så fort man kommer upp på en höjd. Jag möter några pojkar i backen som letar valnötter under ett stort valnötsträd, det ser ut som att dom lyckats fylla en liten påse var. Jag kommer upp för backen, helt slut med mina flaskor och med min tjocka vinterjacka på mig, svänger av till vänster och äntligen blir det lite nerförsbacke. Utanför grinden till Dorinta möter jag en av grannarna, en man, som håller på att rensa utanför sitt hus med barnen, jag lyckas prata lite ryska med honom och han ville bjuda in mig till sin familj på te och lite fika, jag tackade så mycket för vänligheten, men vi skulle äta när jag kom tillbaka så jag hann inte idag tyvärr. Så med gott mod efter en härlig promenad och möten med trevliga människor gick jag upp för trappen och in genom grinden, förbi centret och in till huset, där Cristina förberedde maten för idag.

Lite från förra veckan, helgen och vad som komma skall!

Förberedelser inför Dorintas utställning på "the day of the city". Här Cristina med en del av vår blomster- och buskfångst.

Jag med vår enorma buskfångst, jag höll på att ramla ner i ån för dess skull, men det var det värt :)

Förberedelser även här :)

Och här...

Lena och jag :)

Barnen hade med sig pumpor, majs, kål och massa annat hemifrån som skulle vara som dekoration på lördag... Här är jag och en volontär från skolan i Calarasi, hon är en av många som kommer till centret och hjälper till ibland och håller i lektioner och olika aktiviteter.

Cristina och en av våra färdiga pumpor :)

En del av dekorationerna ...

Helgen har varit bra men regning. I lördags var det "the day of the city" här i Calarasi, och det var meningen att Dorinta skulle ha sin egna lilla utställning nere i centrum, barnen hade gjort massa fina saker och alla hade vart iväg och plockat blommor och alla möjliga växter som vi skulle dekorera bordet med, men så kom det regn och kallt var det också. Vi åkte ner till stan lördag förmiddag för att kolla läget, om det skulle gå att stå ute, men det regnade för mycket. Synd var det, för det skulle bli konserter, massa andra som ställde ut sina saker, mat, och uppvisningar av olika slag. Vädret var oss övermäktiga. Det blev en innedag med familjen istället, det var mysigt det med.

Centret kommer att ha sin egna lilla utställning som skulle vart i lördags, men som inte blev av pga av vädret, med alla saker som barnen gjort nu i veckan istället och bjuda in alla som vill komma :)

I hopp om att regnet skulle sluta byggde folk upp sina montrar i centrum av Calarasi i lördags på "the day of the city"... Här vackra bröd och dom är goda också! Vem mannen på bilden är vet jag tyvärr inte, men han ville vara med iallafall :)

Regn, regn, regn :(

Igår, söndag, åkte vi till Chisinau, tar ca 1 timme med bil härifrån. I somras kom det en kvinna, Natasa, till centret som ville ha hjälp med sin 6 åriga dotter som har funktionshinder. Nu ligger dottern på sjukhus i Chisinau, för hon bara sover. Vaknar lite då och då och sen sover hon bara, så nu är dom på sjukhuset för att försöka ta reda på vad det är för fel och vad man kan göra åt det. Vi åkte till Chisinau för att Maria skulle gå och hälsa på dom, och se hur allt går. Natasa är själv funktionshindrad och växte upp på ett internat och har ingen familj som kan hjälpa henne, så Maria betyder jättemycket för både henne och hennes dotter.


Miljön inne i sjukuset var inte vacker... och som tur var hade man precis satt på värmen, dom brukar vara sena med det. Det var slitet och i rummet som Natasa och hennes dotter var i stod tre gamla sängar, Natasa och dottern delar säng. Hon sov, som vanligt, väldigt djupt. Hon vaknade inte äns av att det pratades högt och av att vi flyttade henne. Maria hade köpte lite mat som vi lämnade och blöjor, sen tog Maria numret till avdelningen så hon kan ringa och kolla när hon ska skrivas ut, så hon är uppdaterad om vad som händer. Det är helt otroligt, Maria jobbar till och med på helgerna, hon jobbar typ alltid med att göra det bättre för andra. Hur kunde Obama få fredspris när denna kvinna finns och jobbar så hårt varje dag?

En del av sjukhuset i Chisinau...

Efter att vi vart på sjukhuset, vilket var ganska känslosamt...åkte vi in till Chisinau och kollade på frirandet av vinets dag som var igår. Men regnet härskade även denna dag, så vi gick förbi alla vackert uppbyggda stånd i en park sen åkte vi vidare hemåt mot Calarasi igen.

Väl hemma väntade en vällagad middag på oss, som grannen Maria, en äldre gammal dam som tar hand om huset ibland och som har hand om familjens höns och kaniner, lagat. Mamaliga med smetana, getost och köttgryta. Så gott!

Och idag är det Måndag, tiden går så fort här! Jag har snart vart här i en månad... Jisses! Cristina kommer snart från Chisinau, hon har vart där och ordnat med visum till Rumänien. Om en vecka ska vi åka dit, närmare bestämt till Bukarest och hälsa på en vän till Cristina, Valentin, för några dagar. När han inte jobbar ska han visa oss stan och vi ska bland annat åka och hälsa på på ett center liknande Dorinta som IM har vart med och stött. Ska bli kul att se Bukares och intressant att se ännu ett fantastiskt center! Fast i Rumänien. Och Cristina ska kolla om man kan ta med sig något tips hem till Calarasi och Dorinta.

Imorgon kanske jag ska få åka med Juliana, en av dom som jobbar på IM:s kontor i Chisinau och har hand om oss volontärer som kommer hit om hösten varje år, till en stad i södra Moldavien (kommer inte ihåg namnet) och besöka en organisation som IM stödjer. Isåfall tar jag minibussen från busstationen här i Calarasi till Chisinau, där hon möter upp mig imorgon bitti. Antingen blir vi bara borta överä dagen, eller så bor vi över där en natt. Det återstår att se hur det blir :)

Och på torsdag denna vecka är det "the day of the city" i Chisinau, så vi kanske åker dit och kollar på firandet, återstår också att se. Här tar man livet lite som det kommer och planer är till för att ändras på eller att göras om på nått sätt :) Jag tror jag lär mig mycket om vad som är viktigt i livet, jag hoppas det iallfall, ibland känns det som det iallafall. Och jag har två månader kvar att lära mig massa nytt om livet och vad som är viktigt!

En av många bra låtar som jag kommit att gilla här, den är dock rysk :)

Время наркотик

Hoppas allt är bra hemma i Sverige! :)