Samma dag som pappas begravning ägde rum, 28 september, i Sverige hade jag en önskan om att gå till kyrkan här i Calarasi och ägna några tankar på pappa och på begravningen i Träslövsläges kyrka. Alla fiskarkamrater, mamma och Johnny som spelade dragspel ( Så länge skutan kan gå, efter önskemål från mig och en melodi till som Johnny själv valde att spela). Så vi åkte iväg till en stor katedral som var omgiven av vackra och rofyllda vyer... Det var så vackert! Maria och Cristina pratade med en av nunnorna som bodde där och bad om att de skulle öppna huset där man köper ljus som man sedan tänder i den större kathedralen. Vi köpte alla varsitt gult ljus, som omgavs av en härlig doft av bivax. Jag fick skriva pappas namn på en lapp som de skulle komma att läsa upp nästa gång de hade gudtjänst, predikan, jag fick ge en symbolisk summa till kyrkan och sen tog vi på oss varsinn sjalett om huvudet och gick in i den stora kathedralen.
Det blev en jättefin och personlig minnesakt för min käre far som gick bort i början på september. Jag är så tacksam till familjen som gjorde denna dag till en fin och minnesvärd dag, och tog bort jobbighetskänslorna att jag missade begravningen hemma i Sverige.
Nu är han med mig varje dag här i Moldavien och vi upptäcker nya, fantastiska saker varje dag, trots fattigdom i detta Moldavien, och nu har han dessutom inte ont längre.
