Underbar bjudning till byn Galesti

Efter att jag och Cristina vart i Chisinau och upplevt firandet av stadens dag i huvudstaden var familjen Mogildea och deras inneboende volontär (jag med andra ord :) ) hembjudna till ett av barnen, Lena, som kommer till Dorinta några dagar i veckan. Man firade byns Galestis dag och detta firande brukar vara i tre dagar ute i byarna och detta var den första av dom tre i Galesti. Under dom dagarna bjuder man hem vänner, släkt och bekanta för att umgås och dela en stor och god måltid tillsammans.

Det var så mysigt och som alltid mycket och god god god mat :) Och jättegott ros- och nötbröd!
Jag fick även smaka på höstens vindruveskörd och det unga vinet som smakar som saft, som är i första delen av vinjäsningsprocessen i de enorma trätunnorna.

Allt det här sätter ett avtryck för evigt i mitt minne...jag får vara med om så mycket fint.

Det är bara synd att Galesti är en sådan liten by som det är och att det är så långt från Calarasi, vilket gör att Lena bara kan komma till Dorinta 2 ggr i veckan...för man har inte ekonomin att åka så avlägset från Calarasi varje dag. Dagarna när Lena är hemma har hon inte så mycket att göra och hon har inga vänner, för det är inte så många som bor i Galesti och hon kan inte gå själv, så det hindrar henne att komma ut. Så dagarna på Dorinta är guld, hoppas det blir fler dagar i veckan i framtiden...det är synd att det finns begränsningar. Pengar, pengar, pengar...
Man får bara inte låta sig hindras av begränsningarna, det är det som är så fantastiskt med Maria, hon ser bara framåt och har massa nya ideér och varje år har Dorinta växt lite till. Tack vare hennes kämparglöd och all personal som jobbar på centret också, dom är guld allihopa! :)

Lenas mamma har broderat dessa vackra broderier på örngotten.

Från höger: Lenas mamma, pappa, Ion, jag, Maria, Cristina och Cristina , fru till Ion som jobbar som sjukgymnast på Dorinta (och det var Ion som tog bilden).

Familjen :)

Allihopa :)