Motivatie och mycket annat...

Lång tid har gått sen sist jag skrev...men tiden har en förmåga att bara rusa iväg och dra dagarna med sig...

Jag har nu lämnat familjen i Calarasi och flyttat till en lägenhet i Chisinau, ett område som heter Botanica. Detta gjorde jag redan för två veckor sedan... (26 oktober).

Och nu spenderar jag dagarna på en organisation som heter Motivatie. det är en ganska stor organisation som har lite olika "center" och aktiviteter som riktar sig främst till ungdomar. Jag bor i ett av höghusen i mitt trevliga område, på sjunde våningen och längst ner, runt hörnet ligger huvudkontoret för Motivatie, så jag har nära när jag ska dit. men mestadels är jag i en mindre stad en bit utanför Chisinau som heter Vadul Lui Voda, där Motivatie har två hus som de arbetar i och i stadens skola har dom en del som jobbar med funktionshindrade.

Mina dagar är numera längre och jag har upplevt så mycket nytt som jag velat skriva om, men har helt enkelt inte hunnit, så nu ska jag försöka hinna fatt allt jag missat att skriva om :)

Om Motivatie här!

Jag kom hit, Chisinau, en tisdag, flyttade in i lägenheten, blev presenterad och presenterade mig för teamet på Motivatie, som består både av människor med och utan funktionshinder. Lägenheten jag bor i är ganska stor och jag har två balkonger, ena med tre akvarium och fina fiskar (varav i ett av akvarierna bor en större pirayaliknande fisk som är konstant hungrig och "hoppar" ur akvariet om man inte lägger på glaslocket igen, han som äger lägenheten visade mig hur jag skulle mata alla fiskarna, men efter en vecka sa han åt mig att jag inte behövde mata dom mer...jag gav dom för mycket, men jag smygmatar ändå storfisken, han blir så ledsen annars på morgonen) och inte nog med de fina fiskarna är balkongen fylld med orkideèr! Och så två pelargoner som är mina, som jag köpte på en marknad av två fina tanter :)

Och till balkong nummer två...det är som att vara i ett växthus, ett kaktusväxthus :) Fullt med massa olika slags kaktusar i alla storlekar. Och ägaren berättade, när han visade mig runt vid inflytten, att han och hans bror brukar passa dom noga över sommaren, när de blommar. För blommorna varar bara i någon enstaka timme, så de vill hinna njuta av dom :)

Nog om lägenheten! 

På fredagen samma vecka (43), skulle jag för första gången ta en minibuss precis utanför mitt till en supermarket, Green Hills i en annan del av Chisinau (Ciocana) där jag och några andra skulle bli upphämtade av centret i Vadul Lui Vodas egna minibuss. Jag stod och väntade på en buss som inte äns fanns (eller i vartfall inte gick från platsen jag stod och väntade på)...hade fått fel nummer att stå att vänta på, så jag ringde Juliana och sa att jag inte kommit iväg som jag skulle och antagligen missat minibussen till Vadul Lui Voda... Jag fick åka in till Chisinau istället (trollibuss nr 8! :) ) och åka med Juliana till olika byar utanför Chisinau och se vilka förändringar de hade gjort i olika skolor som fått stöd av IM för att bygga om och göra miljön bättre och lättare att ta sig fram i för funktionshindrade elever. Tex. ramper in till skolan, anpassade toaletter, inga höga trösklar etc. Vi åkte till och med över till Transnistrien, eller över Nistru, floden som skiljer Moldavien från Transnistrien. Det är egentligen inte den riktiga gränsen mellan den självutnämnda utbrytarrepubliken och Moldavien, men det finns ändå tre gränskontroller stationerade här emellan och de är bemannade med beväpnade soldater. Vi hade inga pass med oss, så som tur var frågade dom inte om att få se det...var bara en koll av bagaget när vi skulle in i Moldavien igen.

Väl över på "andra sidan" såg det precis likadant ut som på Moldaviska sidan, antar att man märker den största skillnaden i Tiraspol (Transnistriens huvuudstad) med gamla statyer från sovjettiden och annat... Längs vägen stod folk och sålde av höstens skörd, äpplen, kålhuvuden, paprikor, tomater - röda och gröna de gröna är till för att läggas i marinad (typ som saltgurka, ja fast tomat istället). Vi åkte till ytterligare en by och hälsade på och pratade med rektorn om deras arbete för funktionshindrade och anpassningen av skolmiljön för dessa. Sen var det dags att åka tillbaka...innan vi åkte igenom gränskontrollerna igen, stannade vi och köpte lite frukt och grönsaker av några som stod vid vägen och sålde. Jag ville föreviga det hela och frågade en av de fina tanterna som sålde äpplen om jag inte kunde få ta kort på henne och mig tillsammans. Hon kramade om mig och jag fick världens största puss på kinden och dessutom ytterligare några underbara bilder att lägga till i minnesbanken från tiden här i Moldavien.

Sen var det hemfärd...mot Chisinau igen.

Jag och den otroligt fina tanten jag skrev om i Transnistrien :)

Helgen, 30-31 Oktober

Och så var det helg, helgen innan min födelsedag (1 november). Jag hade planerat att ha en bjudning och hade bjudit några av mina nyfunna vänner här i Moldavien till att komma till mig på lördagen. På fredagen, när jag kom hem, gick jag och storhandlade och satte igång att baka kaka till morgondagens kalas. Citronpaj, Cristinas favorit och önskemål och så hade jag förberett för att kunna laga grönsakspaj dagen efter, innan gästerna skulle komma. När jag pysslade i köket, kom ägaren till lägenheten med sin bror. När dom fick reda på att det snart var min födelsedag, sa dom att dom skulle baka en kaka till mig och dukade jättefint i matsalsrummet för mina gäster som skulle komma.

Lördagen åkte jag in till stan, fixade lite saker, fikade och strosade runt i solen, kollade på marknaden och tände ljus i stora katedralen och åkte sen tillbaka till mitt Botanica. När jag kom hem var ägaren hemma och bad mig gå in i köket, öppna ett skåp och där uppenbarade sig världens finaste kaka som dessutom luktade jättegott :) Blev jätteglad och tackade så mycket. Satte igång med grönsakspajen...och precis när jag var mitt uppe i allt ringer telefonen i ett och det visar sig att ingen kan komma på mitt lilla kalas... Vissa anledningar var till och med jätteallvarliga, speciellt en, så jag blev jätteorolig...men nu är det bra iallafall med det, eller bättre! Undersökt och under behandling så jag hoppas det blir bra för min fina och kära vän.

Jag fick lägga undan champagnen igen , men fortsatte iallafall med grönsakspajen, för mat skulle jag iallafall ha :) Men då ringde Juliana, som vart tvungen att avboka hennes ankomst till mig för att hennes dotter blivit sjuk...och hon sa att jag kunde komma hem till henne istället. Så när pajen var klar packade jag ner den i en påse, invirad i en handduk för den var tokvarm. Citronpajen, godis som jag köpt, kakan jag fått och champagnen fick också följa med.

Fullastad tog jag hissen ner och ställde mig och väntade på bussen. Sen blev det en supertrevlig kväll, trots att det inte alls blev som det skulle, eller så var det just det det blev! Det blev så sent så jag sov över och på söndagen åkte vi på utflykt till ett kloster en bit utanför Chsinau...typiskt...kommer inte ihåg vad det hette nu bara för det, eller jo, Orheiul Vechi hette det! Det var tokvackert och vi hade så fint väder och vi hade dessutom massäck med oss som vi avnjöt i eftermiddagssolen under ett träd. Sen kom det ko efter ko och tillslut ett gäng hundar och en man och en liten pojke som vallade hela boskapet, de skulle ner till vattnet och dricka :) Så fint!

Vecka 44

Sen ny vecka... Började med min födelsedag på måndagen! Mamma ringde tidigt på morgonen och sjöng för mig på polska, rättare sagt när jag väntade på minibussen utanför mitt :) Efter att hon ringt och grattat ringde Cristina och sjöng "vi gratulerar" på svenska...och sen blev det sång på centret och senare på kvällen på en restaurang, så ficknjuta av födelsesång på massa olika språk :)

Eftersom jag misslyckades med att ta bussen förra veckan till Vadul Lui Voda, blev jag denna dagen upphämtad utanför mitt hus av centrets minibuss. Klämde ur mig att det var min födelsedag när jag väl var framme på centret och senare kom en fin överraskning med blommor, en liten present, tårta och sång :) efter tårtätande avslutade jag kvällen på en restaurang i Chisinau med IM-folket. Upptäckte min favoritbakelse just på den restaurangen. Varm kaka med mak (solrosfrön typ) med chokladsås, åh det är det bästa jag har ätit i bakelseväg! Jag blev bjuden på maten av Maria och Daniel (personer som jobbar för IM i Sverige som nu är på plats i Moldavien för 2 år) och av Juliana fick jag en fin liten tygväska och ikoner som jag ville ha :) En mycket trevlig födelsedag med andra ord :)

Vissa dagar i denna veckan, fick jag åka med några från Motivatie till olika städer där de höll föreläsningar för tjänstemän i kommunerna...främst socialarbetare och ekonomer. För att öppna upp ögonen för tjänstemännen att Motivatie finns, vad de gör och att funktionshindrade också har rätt till att bli inkluderade i samhället, mycket mer och bättre än vad de är idag. Föreläsningarna är cirka tre timmar långa och innehållet är varierande, berättande, foton, film och workshops. De som håller i föreläsningarna är tre personer från Motivatie, varav två sitter i rullstol. Jag har fått en känsla av att dessa föreläsningar är jättebra och nyttiga, upplägget, de som håller i dem och varje gång vi kommer till ett nytt ”kommunhus” i en ny stad får dom som jobbar i huset komma ut och hjälpa till med att få in dom i rullstol, upp för branta helt skitdåliga (rent ut sagt!) ramper (om det ens finns) och sen upp för alla trappor i huset, där ser dom själva hur svårt det är att vara delaktig i samhället om ingenting är anpassat för rullstolar och rullatorer.

En dag denna veckan, närmare bestämt torsdagen, skulle jag försöka lyckas med att ta mig hemifrån mig till platsen där vi som bor i Chisinau blir upphämtade av centrets minibuss (Gren Hills i Ciocana, en del av Chisinau). Efter ett tag brukar de här minibussarna bli helt fulla av folk, speciellt på morgnarna, då alla ska till jobbet, och så blev det även nu, bussen blev full av folk och det var svårt att se ut och försöka förstå vart man egentligen var och bussen funkar så att du säger ifrån när du vill hoppa av, inga bestämda hållplaster alltså… Så jag fick för mig att jag skulle hoppa av, men hade ingen aning om vart jag var, bara att det var någonstans i Chisinau. Så, var tvungen att ringa Juliana och säga att jag villat bort mig lite (igen) och antagligen inte skulle hinna med bussen jag skulle med vid nio. Då jag inte kunde förklara vart jag var och hon visste inte vart jag befann mig när jag berättade om hur omgivningen runtomkring såg ut, räckte jag över min mobil till en äldre man som stod där på gatan, så han förklarade för Juliana var jag var, tack till denna fina man :) och så kom hon och hämtade mig. Hon hade inte tid att skjutsa mig till Vadul Lui Voda, så jag fick följa med henne till Comrat, södra Moldavien, och hjälpa till med någon föreläsning där.

Vädret var underbart, så på hemvägen stannade vi och satte oss ute vid en sjö och åt lite picknick :)

Fredagen började med att jag kom ut till Vadul Lui Voda efter att ha blivit hämtad utanför mitt (haha dom gav upp med att jag skulle försöka ta mig till mötesplatsen själv, så för säkerhetsskull hämtade dom mig hemma i Botanica). Vi åkte till centret och hämtade upp ungdomarna och sen begav vi oss till biblioteket i staden. Där gavs en introduktion till vilka böcker som fanns och hur man hittar i hyllorna. Alla lånade varsin bok eller tidning, till och med jag fick mig en bok lånad, sen begav vi oss till hus nummer två i Vadul Lui Voda, ett hus som är ganska nytt som man precis börjat jobba i med olika aktiviteter. Mitt i uppförsbacken dit fick vi motorstopp och chauffören fick låna en annan bil och åka till bensinmack och fylla på en dunk med bensin och sen tillbaka för att fylla på vår buss så vi kunde komma vidare.

När vi vart vid huset och lämnat av några saker, fortsatte turen mot Chisinau och till en föreläsningslokal där Vlad Filat, Moldaviens premiärminister (som tillhör liberaldemokraterna här i landet) höll en föreläsning inför valet nu i november (22:a tror jag närmare bestämt). Det var fullsatt i den stora lokalen som det var i och här och var längs väggarna stod livvakter och höll uppsikt. Folk skickade fram lappar med frågor på till scenen, först trodde jag att det var pengar, men såg sedan att det var frågelappar som langades fram av publiken. Sen var det frågestund och Vlad gick efter det ner från scenen och gick fram, satte sig på huk och pratade med dem han hann med av alla åhörarna och sen avslutades det hela med en komiker uppe på scen som gjorde en sketch och efter honom kom ett band och spelade, dom verkade ganska kända så jag ställde mig i kön till autografskrivningen så nu har jag deras autografer :) Ska försöka ta reda på vilka de är... De var bra faktiskt och alla dansade och var glada bland publiken. Efter allt spektakel förstod jag varför alla haft så bråttom ut från lokalen, speciellt de äldre, det bjöds nämligen på mat ute i en av rummen utanför, jättefint rum men gulddekorationer, kristallkronor och stora fönster med vackra gardiner. Så när vi kom dit var all mat nästan slut. Bra prknep…underhållning och mat!

Sen gick färden tillbaks till Vadul Lui Voda, där det under hela dagen varit ett gäng ungdomar,  volontärer här ifrån Moldavien, några bor i Chisinau och några bor i Vadul Lui Voda, de hade jobbat ute vid det nya huset och röjt i trädgården hela dagen, dom hade verklgen jobbat hårt och gjort det jättefint, så det firades med grillning på kvällen. Så efter en bit god mat ute i den stjärnklara och hyffsat varma kvällen (tokvackert) och trevligt umgänge, blev vi som bor i Chisinau hemskjutsade.

Helgen 6-7 November

Och så var det helg :)

6 november, på lördagen, gav jag mig in till stan och såg på väg in till stan att vi körde förbi någon slags marknad med massa människor... Jag blev såklart nyfiken, hoppade av vid nästa hållplats och gick tillbaka till platsen jag åkt förbi och blivit så nyfiken på. Det var en marknad med folk som sålde sina egna saker, där fanns allt! Blommor, skivor, kläder, klockor, nytt, begagnat…ja allt. Jag hittade mig en fin klocka och blev så glad när jag dessutom lyckades pruta lite med min knaggliga ryska :) Och mannen som sålde den till mig var så trevlig. Fint minne :)

Sen gick jag in till stan, var en bit, men vädret var vackert, som många andra dagar, mycket tacksamt att vädret är sååå fint hela tiden. Jag kom till en tunnelpassage, där man går ner under marken istället för att gå över vägen och sen kommer upp på andra sidan vägen. Innan man gick ner där, på sidan, kanten av trappan, stod en äldre tant och sålde några krukväxter som hon tagit med sig hemifrån. Två av blommorna hon hade, är Cristinas (hon jag bodde hos i Calarasi) favoritblomma så jag köpte just de två av tanten och fick mig en noggrann förklaring på hur de skulle skötas och vilken jord som var bäst för dem och vart jag kunde hitta jorden utomhus. Blev kvar där ett tag och sen när jag gick önskade vi varandra god hälsa ” была здоровой”. Sen var jag på huvudgatan och gick lite ärenden som jag ville ha gjorda och gick sedan och satte mig i en park tillsammans med alla andra som satt och njöt av solen. Tre brudpar passerade under min tid på bänken, så fina! :)

Efter fika och annat i stan åkte jag hem igen, åt och senare på kvällen träffade jag Olga, en av volontärerna jag träffade i fredags i Vadul Lui Voda. Hon kommer från en by i norra Moldavien men bor i Chisinau med sin bror och pluggar till socionom på universitetet. Vi visste inte att vi bodde så nära varandra som vi faktiskt gör så hon sa åt mig att sätta mig i en taxi och säga ett namn på en restaurang, klubb, där vi skulle ses. Så jag gick ner, knackade på rutan på en av taxibilarna som stod nedanför och frågade hur mycket det skulle kosta att åka till den där restaurangen jag fått namnet på, bättre att få veta priset innan tänkte jag. 20 lei sa chauffören och jag hoppade in och satte mig. Vi började prata lite på ryska, jag ville låtsas att jag var härifrån och var därför ganska fåordig. Men så efter typ två minuters åkande frågar han mig om det verkligen var det rätta namnet på restaurangen, ja svarar jag och så svänger han in framför en restaurang. Han frågar mig igen om jag verkligen är säker….och då börjar vi prata mer ryska och lite engelska. Han förstod att jag skulle bli uppmött och bad mig vänta i bilen tills hon kom så att det verkligen var rätt ställe jag var på. Efter en stund ringde Olga upp mig och undrade var jag var någonstans, räckte då över mobilen till chauffören som förklarade och frågade vart jag egentligen skulle. Jag var på rätt ställe och tillslut hittade hon oss. När jag ville betala för taxin ville han ingenting ha, han tyckte att det var så trevligt så han ville inte ha nått för det. Blev ett litet projekt och äventyr av det hela haha, ett mycket trevligt sådant. Alla är trevliga här! Mänskliga. Jag och Olga gick in och satte oss, pratade, tog en öl och hade en trevlig kväll :)

Söndagen började med ett samtal från Cristina som frågade vad jag skulle göra under dagen och undrade om det var ok att hon och familjen från Calarasi kom och hälsade på om en och en halv timme för de ville fira att jag fyllt år… Jag som precis hade vaknat när hon ringde fick lite smått panik, för jag ville ju göra fint tills de kom, men jag sa att det gick jättebra och satte igång med att fixa iordning ute i köket. Jag ville baka något men hade inte allt hemma, så slängde på mig min jacka ovanpå pyjamasen, tog hissen ner och gick runt till småaffärerna runtomkring som jag har här utanför mitt. Hissen upp och satte igång med att baka kladdkaka och duka i matsalsrummet. Medan kakan var i ugnen klädde jag på mig och gjorde jag mig i ordning. Jag hann med allt med god marginal och hade till och med champagne att bjuda på.

Så kom dom, bra att jag har hiss, annars hade det vart jobbigt för Gheorghe att ta sig upp hit till sjunde våningen. Alla var med :) Ion, Maria, Ana, Cristina och Gheorghe. Jag fick jättefina blommor, lila, långa och stora. Choklad, en fin halsduk och så hade Cristina med sig presenter från Valentin också, skivor och en tavla med Dracula på (haha, en tavla som påminner om en kväll när vi var i Bukarest och jag lyckades ta ett roligt kort på Valentin, haha vi skrattade alla åt att han såg ut som Dracula på bilden och roligt var det dessutom för att han ville bjuda med oss till ett av Draculas slott i Rumänien när vi var där, men det hade vi inte tid till tyvärr…).

Det var som att fylla år igen! Det var trevliga timmar som de var här :)

Senare på kvällen blev jag bjuden till Juliana, åkte dit och jag, hon och hennes dotter Marciella åkte iväg till byn där Julianas mamma bor, dit hon och Marciella också kommer att flytta nu snart. Där bjöds det på massa god mat och trevligt umgänge. Sen in till Chisinau igen och hem. Väl hemma, även om det var sent, bestämde jag mig för att använda den hårfärg som jag och Juliana köpt veckan innan, hon blond och jag mörkbrun, så jag satte igång med att smeta ut färg i hela håret…och lite på öron och axlar, here, there and everywhere tillslut, haha!

 Det blev mörkt, väldigt mörkt, men fint, det framhäver mina blååååa ögon som Juliana säger, så jag är nöjd :)

Oj, vad mycket text det blir nu… Men så får det bli! Och jag har säkert missat en massa dessutom...så med andra ord, det kunde vart värre (längre…).

Vecka 45 

Måndag 8 november, ny vecka och ny dag! Idag gick jag ner till Motivaties lokaler här nedanför mitt för att åka iväg till Anenii Noi, en stad utanför Chisinau där Motivatie skulle ha en basketuppvisning (basketmatch i rullstol). Det var hyfsat mycket folk som kom, kommuntjänstemän var inbjudna och alla från hela staden. Matchen spelades utomhus och det var riktigt roligt att se hur duktiga dom var! Första gången jag är på en sådan match, bara sett det på tv innan…om ens det.

Sen hoppade jag in i fel bil och hamnade i Chisinau igen, skulle egentligen ut till VV (jag lyckas alltid). Men i lokalen här nere i Botanica var det föreläsning med en man från USA, så det var massa folk där och då träffade jag dem från Dorinta och alla från IM:s kontor, så spenderade resten av förmiddagen med dem och satt med på föreläsningen som för övrigt var väldigt intressant och handlade om olika FN-konventioner. Efter lunchen blev jag upphämtad och åkte iväg till VV. Denna måndagen kom det en ny kille till centret, så träffade honom och sen på kvällen grillade vi utanför och sen åkte vi in till stan, centrum i VV för det var firade av stadens dag (mitt tredje firande :) ) , där var musik och massa människor i alla åldrar som dansade och var glada.

Sen var det iväg på föreläsning på morgonen, tidigt, tidigt… vi var alla ganska trötta. Men seminariet var en bit bort så vi var tvungna att åka tidigt. Föreslängnien gick jättebra och alla var nöjda när vi sedan åkte tillbaka. På kvällen träffade jag Olga, blev hembjuden till henne och vi satt och övade lite på engelska och jag, hon och hennes bror drack te och kollade på lite filmsnuttar. Efter ännu en trevlig kväll blev jag hemskjutsad av hennes bror, ända fram till porten till mitt :)

Onsdagen

Jag klarade det, ja jag klarade att på egen hand ta mig till Green Hills i Ciocana till kl. 09.00, med minibuss 166!

Dock började min morgon helt otippat… Kände mig lite krasslig på morgonen och funderade på om jag skulle åka till Vadul Lui Voda denna dagen eller inte…bestämde mig tillslut att åka iväg. Hoppar upp, fixar frukost, och gör mig redo för att ge mig av, låser dörrarna (2 stycken) och trycker upp hissen. Inne i hissen står redan en man, säger god morgon till honom och lägger ner nyckeln i innerfacket i min jacka som vanligt. Mannen rättade till sin skinnjacka och krängde på sig sin medhavda ryggsäck och för att rätta till det hela en sista gång skuttade han till för att få ryggsäcken på plats. Så han hoppar till, hissen hoppar till och vi är fast. Vi försökte tycka på alla knappar som fanns, men nej, ingenting verkade fungera. Typiskt tänkte jag, nu när jag skulle försöka lyckas ta bussen själv, så fastnar jag i hissen haha.

Men mannen var jättetrevligt och vi började prata på ryska, jag om mig och han om sig. Vi försökte kränga upp hissdörrarna, men insåg att vi fastnat mellan två schakt, så det var liksom ingen idé att försöka mer, vi skulle inte så upp dörrarna så mycket som vi skulle behöva för att komma ut. Sen försökte han ringa till vaktmästaren i huset, utan någon vidare tur, men så ringde han sin fru och hon hittade tillslut vilka våningar vi hade fastnat mellan. Hon hade med sig verktyg och kunde komma åt elektroniken som styrde nödöppningen till hissen. Så efter 20 minuter var vi räddade :) Vi klättrade ut och önskade varandra god hälsa med ett skratt och så skyndade vi iväg dit vi skulle, åt varsitt håll.

Fick under onsdagen vara med sjukgymnasten från centret i VV, Ion, på hembesök till en liten flicka på 4 år som behöver träning varje dag. Det var intressant och jag hjälpte till så gott jag kunde. Mamman bjöd på mat och te efteråt. Sen fick jag vara med honom under dagen och följa hans arbete.

Resten av veckan har jag varit på centret, pysslat med julkort, vart med på möten, förberett aktiviteter som vi skulle hålla i på skolan i staden på fredagen, halloweenpyssel inför en halloweenfest 18 november.

En av kvällarna denna veckan blev jag avsläppt på ett nytt ställe i Chisinau och Olga (en kvinna som jobbar på centret i Vadul Lui Voda, hon är typ bossen där) följde mig till närmsta busshållsplats så jag skulle kunna ta mig hem säkert. Och där står vi, väntar på trollibuss nr åtta och pratar om centret och deras projekt på engelska. En man stod och kollade väldigt intresserat och tillslut avbröt han och ville fråga massor om mig, var jag kom ifrån och att jag var jättevacker och tillslut fick han fram ”I love you” till mig. Haha…han var typ 50 plus och ville verkligen att jag skulle stanna en stund och prata med honom. Olga stannade kvar tills jag var på min buss och han på en annan. Men det är väl trevligt att höra att man är vacker bara sådär på en busshållsplats :)

Denna veckan bestämdes det att jag kommer få besök hit på lördag! Arvid kommer och hälsar på, blev snabbt bestämt, biljett köptes och ja som sagt, nu på lördag 13 november hämtar jag upp honom på flygplatsen!

För övrigt är vädret fortfarande underbart! Sol och 20 grader hela veckan. Guld! Hoppas verkligen det håller i sig ett bra tag till, hörde av mor min att ni har snöstorm lite här och var hemma i Sverige… Uuuh!

Så, mycket text blev det...hoppas inte att det blev allt för virrigt, ville ha med så mycket som möjligt om vad jag har varit med om så tankarna om det kan ha virrat till det lite...

Tack till den som orkade läsa sig igenom det hela ända till slutet...

Nu ska jag ta trollibuss in till stan och sen åker jag och Juliana och hämtar Arvid på flygplatsen!

Ha en bra helg allihopa :)

Nytt på IM:s hemsida!

Rätten till utbildning

Rumänien, närmare bestämt Bukarest! 19-22 Oktober

Måndag

På eftermiddagen måndagen den 18 oktober gick jag och Cristina ner mot bussstationen här i Calarasi, köpte biljetter för 19 lei/ person (ca. 11 kr) och satte oss på minibussen som skulle till Chisinau. Efter en timmes bussfärd var vi framme och tog oss vidare till Cristinas lägenhet, köpte färdmat till morgondagen. Var så klar tvungna att smaka på de underbara pumpefylldaplacintas som vi köpt, såå goda. Och kefir och te till det, sen läggdags och ställa klockan på halv fem till morgonen därpå.

Tisdag

Vid fem kom Cristinas vän Tania som vi skulle åka bil med till Bukarest, och hämtade oss utanför Cristinas lägenhet. Mörkt, men inte så kallt ute. Fram till rumänska gränsen var vägarna guppiga som vanligt, men så fort vi närmade oss den magiska gränsen blev vägarna genast mycket bättre. Vi passerade två passkontroller, fick stämplar i vårt pass och dom kollade in i bilen, bagage och ville veta om vi hade cigaretter eller sprit med oss.

Och så iväg, nu var vi i EU då, Rumänien. Passerade floden Prut som utgör gränsen mellan Rumänien och Moldavien. Sen kom regn och blåst… Det ljusnade och städerna och byarna vi passerade vaknade så sakteligen till liv.

Vid lunchtid, ca 12.00 anlände vi till Bukarest. Vädret var lite halvtaskigt men det var folk överallt och bilar i massor.

Vi åkte sedan till Valentins lägenhet, en vän till Cristina som vi skulle få bo hos när vi var i Bukarest. Han kom hem från jobbet på eftermiddagen och vi fikade allihop i köket. Tionde våning bor han på, och i centrala Bukarest så utsikten var fin, stadsaktig, park och hus, hus överallt. På kvällen kollade vi på ”Svart katt vit katt”, denna underbara film som är minst lika bra, om inte bättre ju fler gånger man ser den! Andra gången jag kollar på den här i Moldavien, och sammanlagt är det omkring tionde gången jag ser den.

Cristina hade inte sett den tidigare, så vi kollade och nu är hon också fast. Under min vistelse här i Calarasi har hon kollat på filmen tre gånger redan och Dadans dans har blivit ganska populär oss emellan haha.

Vi la oss alla med ett leende på läpparna.

Onsdag

Vi klev upp, åt frukost, Valentin hade gått till jobbet. Vi gav oss ut för att upptäcka Bukarest. Tog alla möjliga turistbilder, hittade gamla stan, ett konstområde med ateljèer och antikaffärer. Vi gick bland annat in i en antikaffär där man precis höll på att undersöka en ikon som en man hade kommit in med. Vi stod kvar och tjuvlyssnade och ikonexperten, som jag tror att han var, kom fram till att det var en ikon från 1800-talet. Ägaren verkade väldigt nöjd och packade varsamt ner sin ikon igen efter granskningen. Den var otroligt vacker…likt många andra tavlor och föremål där inne.

Det blev mest en upptäckardag, vi väntade på information från IM-kontoret i Chisinau om centret vi skulle hälsa på i Bukarest. Men det var svårt att få tag på föreståndaren till centret så informationen fick vänta, likt vissheten om när vi kunde åka dit och hälsa på.

När vi skulle ta en genväg mellan alla pampiga hus i gamla stan, fann vi ett vackert kloster med en gammal gammal kyrka. Med sjalar knytna om huvudet gick vi in för att skåda denna vackra skapelse. Så vackert! Se bilderna! Var dock lite svårt att ta kort inne i kyrkan, ville inte använda blixt. Sen tände vi ljus för det vi tänkte på och gick sen vidare.

Vi fann senare den mest populära restaurangen i Bukarest Carul Cu Bere, en jättegammal restaurang. Vi gick in och ville boka bord till sista kvällen, innan vi skulle åka tillbaka till Moldavien, men det var superfullt två dagar till torsdag och vi skulle åka fredag.

Vi gick vidare. Åt gott, maten var god där med! Sen hem till Valentin, försökte få information om centret. På kvällen fick vi veta adressen och att vi kan åka dit på torsdagen och hälsa på.

Torsdag

Kvart i elva gick jag och Cristina ner och tog en taxi till adressen vi fått av Juliana från Chisinau, till centret som IM startade 1993 i Bukarest. Taxichauffören sa att det var alldeles för långt att köra och att han ville ha extra betalt för tillbakavägen. Var inte så mycket annat att göra än att gå med på de extra pengarna, vi hade ju ingen aning om vart det låg…och inte han heller visade det sig. Han ringde till taxicentralen och ville ha vägbeskrivning och blev lite irriterad på oss för att han inte visste var det var. Och vi blev irriterade för att han sa att han visste var det var och ville dessutom ha extrapengar för bensinen tillbaka. Tillslut hittade han och vi var alla glada, det var en bit utanför stan men inte alltför långt utanför.

Vi ringde på porttelefonen, och en kvinna kom och öppnade. Vi blev välkomnade och gick in den del av byggnaden som var en del av centret. Det var som ett hem för 8 ungdomar med olika funktionshinder som man har adopterat till centret från olika barnhem i Rumänien. Vi hälsade på alla som jobbade där och på alla ungdomarna som var hemma.

På dagarna har dom lektioner och aktiviteter. Personalen består av sjukgymnaster, psykologer, terapeuter av olika slag, lärare och vårdpersonal. Lite som ett gruppboende med dagverksamhet inkluderat.

Sen fick vi träffa föreståndaren, Emilia Sandu, som dessutom kunde svenska, efter att ha bott i Sverige några år. Hon berättade hela historien från start till nu. Om hur IM 1991 började detta projekt som nu växt till flera olika center i Bukarest. Det vi var på är ett av flera.

Man jobbar med:

• Funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna, har boende, daglig verksamhet och integrering i skolor.
• Barnhemsbarn
• Barn och familjer från fattiga förhållanden
• Ensamma, hemlösa och fattiga äldre människor

Det är en enorm verksamhet. 2003 var Drottning Silvia där på besök och i år har man fått reda på från ambassaden att Kronprinsessan Viktoria ska komma och hälsa på nästa år. Rumäniens president har också vart där, en gång på besök.

IM är fortfarande kvar och stödjer denna verksamhet, men man vet inte för hur länge. IM har slutat med att sända volontärer till Rumänien och vad jag förstår har man börjat en utfasning av sitt arbete i Rumänien. Men jag kan ha fel, jag hoppas att jag har fel för det här projektet hjälper så många människor och Emilia sa att målet är att kommunen ska ta itu med alla problem, arbeta för funktionshindrades rätt i samhället och hjälpa familjer som får barn med funktionshinder, men att det kommer ta lång tid att ändra inpräntande attityder och människors syn på funktionshindrade människor.

Efter några intressanta timmar på centret tog vi oss tillbaka till centrala Bukarest. Vi gick ut till en tättrafikerad väg och spanade efter taxi, minibuss eller trolibuss. Vädret var strålande fint, så vi gick en bit och kollade då och då bakåt om vi kunde se nått lämpligt fordon att åka med. Vi hoppade tillslut på en minibuss, och var snart i stan igen. Hoppade av och gick sista biten till Valentins lägenhet. Vi gick över en bro över en flod och nere vid flodkanten stod ett gäng farbröder och fiskade. Jag ville såklart fånga dom allihop på bild och när dom fick syn på mig var det speciellt en herre som ville vara med på foto, viftade med hatten och vinkade glatt J (se korten nedan).

Valentin ringde från jobbet och meddelade att han lyckats boka ett bord på Carù Cu Bere, restaurangen som jag och Cristina tidigare vart på i veckan och försökt boka bord på, men som var fullbokat. Valentin känner någon som känner någon så vi fick ett bord klockan 20.00 samma kväll J

Vi var ute tills det var dags för att åka till restaurangen, det var Valentin, Cristina och hennes man Fedja, Tania och jag som gick in genom svängdörren som ledde in till restaurangen. Så fint det var där inne! Gammaldags…mosaikfönster, högt i tak och mörkt trä överallt med vackra dekorationer. Vi gick en trappa ner och slog oss ner vid vårt bord. Nere i ena hörnet stod en orkester med dragspel, panflöjt och andra blåsinstrument. Valentin gick bort till farbrodern som spelade panflöjt, bad honom att spela Bubamara för oss och gav honom en slant och gick och satte sig igen. Efter en stund kom farbrodern gåendes mot vårt bord, spelande på sin panflöjt och ackompanjerad av orkestern i hörnet. Han kunde inte Bubamara så han spelade en annan melodi, en känd rysk, som jag typiskt nog inte kommer ihåg, men titeln är något i stil med ”vackra ögon”. Det var verkligen ett trevigt inslag :)

Vi åt gott och var glada och umgicks, denna sista kväll i Bukarest!

Thanks to all of you! And thank you Valentin for your гостеприимство/hospitality!

Fredag
Dagen därpå, alltså fredag, var det dags för hemfärd, 11.00 bar det iväg hem mot Moldavien igen. Efter mat på vägen och två passkontroller kom vi fram till Chisinau kl. 20 på kvällen.

Underbar bjudning till byn Galesti

Efter att jag och Cristina vart i Chisinau och upplevt firandet av stadens dag i huvudstaden var familjen Mogildea och deras inneboende volontär (jag med andra ord :) ) hembjudna till ett av barnen, Lena, som kommer till Dorinta några dagar i veckan. Man firade byns Galestis dag och detta firande brukar vara i tre dagar ute i byarna och detta var den första av dom tre i Galesti. Under dom dagarna bjuder man hem vänner, släkt och bekanta för att umgås och dela en stor och god måltid tillsammans.

Det var så mysigt och som alltid mycket och god god god mat :) Och jättegott ros- och nötbröd!
Jag fick även smaka på höstens vindruveskörd och det unga vinet som smakar som saft, som är i första delen av vinjäsningsprocessen i de enorma trätunnorna.

Allt det här sätter ett avtryck för evigt i mitt minne...jag får vara med om så mycket fint.

Det är bara synd att Galesti är en sådan liten by som det är och att det är så långt från Calarasi, vilket gör att Lena bara kan komma till Dorinta 2 ggr i veckan...för man har inte ekonomin att åka så avlägset från Calarasi varje dag. Dagarna när Lena är hemma har hon inte så mycket att göra och hon har inga vänner, för det är inte så många som bor i Galesti och hon kan inte gå själv, så det hindrar henne att komma ut. Så dagarna på Dorinta är guld, hoppas det blir fler dagar i veckan i framtiden...det är synd att det finns begränsningar. Pengar, pengar, pengar...
Man får bara inte låta sig hindras av begränsningarna, det är det som är så fantastiskt med Maria, hon ser bara framåt och har massa nya ideér och varje år har Dorinta växt lite till. Tack vare hennes kämparglöd och all personal som jobbar på centret också, dom är guld allihopa! :)

Lenas mamma har broderat dessa vackra broderier på örngotten.

Från höger: Lenas mamma, pappa, Ion, jag, Maria, Cristina och Cristina , fru till Ion som jobbar som sjukgymnast på Dorinta (och det var Ion som tog bilden).

Familjen :)

Allihopa :)

The day of Chisinau :)

Vid tio på förmiddagen satte vi oss i minubussen påväg mot Chisinau. Cristina och jag skulle in till storstan och se på det årliga firandet av stadens dag :) Stålande väder och mycket fint att se på och hur mycket folk som helst överallt. 

Bilderna får tala för sig själv :)

Cristina.

Alla möjliga sorters karameller...och de flesta made in Moldova.

Utställningar av alla slag längs hela huvudgatan, Stefan cel Mare.

Pingvinaubergin :)